Konstnärer och verk
Johan Bergström (SWE)
Johan Bergström (1978) med rötter i Piteå bor och verkar i Stockholm. Bergström har studerat fotografi vid Institutionen för fotografi på Göteborgs universitet. Bergström arbetar med fotografi som ett verktyg och låter ofta landskapet utgöra en projektionsyta för olika idéer och frågeställningar. Hans arbeten byggs upp av flera lager som innehåller direkta tilltal och suggestiva undertoner.
Bergström har i urval visats på Centrum för Fotografi i Stockholm, Northern Photographic Centre i Oulu, Finland och Nasjonalmuseet for kunst, arkitektur och design i Oslo, Norge. Bergström finns bland annat representerad med verk i Fotomuseum Winterthurs samling i Schweiz.
I Transitions deltar Bergström med det nyproducerade arbetet Foldings och med verk ur Pagan Postcards.
Foldings, 2018
Foldings är en fotografisk bildsvit med dekonstruerade landskap återgivna genom ett fabricerat geografiskt lager. I arbetet Foldings gestaltar Bergström landskapet genom fotografier av isländsk natur som bearbetats digitalt för att ges en tredimensionalitet. I efterbearbetningen skapas en illusion av att fotografierna är vikta i former som följer eller skapar en ny terräng, medan motivet förblir plant. Fotografiets tvådimensionalitet upplevs upphävd och den konstruerade tredje dimensionen tillför både abstraktion och en utvidgad rumslighet. Arbetet Foldings visualiserar ett försök att ge den klassiska bilden av landskapet en subjektiv topografisk dimension.
Material: Pigment print på syrafritt bomullspapper
Pagan Postcards, 2011
Pagan Postcards är en fotografisk bildsvit med utgångspunkt i den norska Black Metal-kulturens idévärld. Under tidigt 90-tal växte den andra vågen av Black Metal fram i Norge och blev ökänd genom en serie kyrkbränder, satanistiska ritualer och brutala uppgörelser inom scenen. Begreppet True Norwegian Black Metal blev ett samlingsnamn för band som Mayhem, Darkthrone, Burzum, Immortal, Emperor, Enslaved och Thorns. Vid sidan av de misantropiska och antikristna budskapen gav musiken även uttryck för en naturromantik. Likt 1800-talets romantiker lät sig Black Metalscenen inspireras av naturen. Man använde den otämjda naturen som en motbild till det civiliserade, ytliga, materialistiska och kristna samhället. Naturen fick stå som symbol för ett idealiserat förflutet.
I arbetet Pagan Postcards gestaltas olika delar av det norska landskapet i ett manér inspirerat av romantikens måleri med norska företrädare som Johan Christian Dahl, Hans Gude and August Cappelen. Storslagna landskapsåtergivningar ackompanjeras av utdrag ur låttexter skrivna av norska Black Metal-band, texter som hyllar naturens primitivitet och amoralitet. I sin sammansättning ger bilderna uttryck för återuppvaknandet av en naturromantisk rörelse och samtidigt en antydan om en stundande apokalyps.
Material: Pigment print på syrafritt bomullspapper, lackat stål, tryckta vykort
Ivan Galuzin (RUS/NOR)
Ivan Galuzin (1979) bor i Oslo och verkar från Norge och Ryssland. Galuzin är utbildad vid Konsthögskolan i Oslo, Norge. I sitt arbete kombinerar han det maniska och destruktiva med det ömtåliga och vackra genom installationer, måleri, performance och text. Galuzin närmar sig upprepat sina projekt med en delvis vetenskapslik process och abstraktion som ett metodiskt tillvägagångssätt och verktyg. Återkommande i Galuzins arbete återfinns den mänskliga kroppen som subjekt för ingående och dekonstruerande granskning.
Galuzin har i urval visats på Stavanger Art Museum i Norge, Astrup Fearnley Museum of Modern Art i Oslo, Norge och Moscow Museum of Modern Art i Ryssland. Galuzin har som curator samverkat med bland annat Nordnorsk Kunstmuseum i Tromsö, Norge.
I Transitions deltar Galuzin med det inte tidigare visade arbetet Referent.
Referent, 2009 - 2018
Referent är en serie abstrakta bilder genom vilka suggestiva horisonter ger sig tillkänna. Verkets titel är lånat från en novell av Ray Bradbury, publicerad 1948, i vilken referenten utgör en främmande enhet, ett intellektuellt varande som gjort sig fri från begränsningarna av sin fysiska kroppslighet. Genom en slumpmässig kemisk reaktion och meditativ process återskapas i arbetet monotona och primitiva landskap, stundvis uppbrutna av rörelser. Utan ett tydligt eller tillrättalagt narrativ leds tanken till föreställda ytskikt hos en avlägsen planet. Referent är ett mångbottnat verk som inbjuder till en yttre och inre resa som tillgängliggör upplevelsen av det enhetliga arbetets avgränsning. Innesluten i sig själv undersöks enbart den egna särarten, slutet på en historia, en återgivning av en stjärna som också slutligen kommer att dö.
Material: Papper, klorid
Carola Grahn (SÁPMI/SWE)
Carola Grahn (1982), sydsamisk konstnär uppvuxen i Jokkmokk bor och verkar i Malmö. Grahn är utbildad vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Grahn arbetar tematiskt och idébaserat i projekt som ofta tar sig uttryck i materialiserande av text, installationsstrategier och skulptur. Grahn intresserar sig för maktstrukturer, sociala konstruktioner och självbild, främst i förhållande till etnicitet och genus. Med referenser till en samisk världsbild och norrländsk glesbygds- och arbetarkultur finns Grahns uppväxt ständigt närvarande i hennes arbete.
Grahn har i urval visats på Art Gallery of Southwestern Manitoba i Brandon, Kanada, London Literature Festival, Southbank Centre i Storbritannien, Office for Contemporary Art Norway i Oslo, Norge. Grahn har publicerat novellen Lo & Professorn och finns representerad med verk i Statens konstråds samling.
I Transitions deltar Grahn med nya delar av den pågående serien Notes, en platsspecifik version av verket Sieidivárre och Markerna som är ett konstverk speciellt utformat för Konstmuseet i Norr.
Notes, 2017 - 2018
Notes är en pågående serie fragmentariska anteckningar på renskinn och kläde. Arbetet utgår från materialen och utformas intuitivt kring tankar om tillvaron. Med ett direkt och samtidigt öppet tilltal formas verket i mötet med betraktaren. Istället för att förmedla en normerande och färdigskriven historia med tydliga anvisningar och tolkningsföreträden utgör Notes, i både materialval och uttryck, ett ramverk för dialog om tillhörighet och friktion mellan västerländska och samiska världsbilder.
Material: Renskinn, kläde, sentråd, tenntråd, träramar
Sieidivárre – Luossavaara, 2016 - 2018
Sieidivárre - Luossavaara är en skulptural installation om förlust och kompensation. Kan traditionella kunskaper om landskap i förändring bevaras och vad står på spel om de faller i glömska?
”De synliga, fysiska fjällen stiger fortfarande i de synliga landskapen men på många platser, har de osynliga, heliga fjällen såväl som de osynliga landskapen försvunnit. Förbindelsen mellan den synliga och osynliga verkligheten fungerar inte längre. Berättelser måste berättas för att upprätthålla och bekräfta uppfattningar om världen, och för att ge kontinuitet till kunskapen och perceptionen av den osynliga verkligheten.”
- Marit Myrvoll, Gosa bássi várit leat jávkan? Where have all the sacred mountains gone?
Material: Plast, trä, fläkt, motor
Markerna, 2018
Markerna är en kombination av ett tal och en unik samisk skáhppu som tagits fram i samarbete med duodjimästaren Nils-Johan Labba. Talet är skrivet av konstnären och inspirerat av det som kallas ’Acknowledgment of Land’ eller ‘Acknowledgment of Country’, ett begrepp och en praktik som har sitt ursprung i Australien och som syftar till att visa respekt för urfolk. Talet ingår i Konstmuseet i Norrs verksamhet som en inledning vid publika arrangemang för att uppmärksamma besökaren om platsens historiska betydelse för den samiska såväl som den svenska befolkningen, samt för en fortsatt gemensam framtid.
Material: Tal, trä, renhorn
Pekka & Teija Isorättyä (FIN)
Pekka Isorättyä (1980) och Teija Isorättyä (1980) med rötter i Tornio bor och verkar i Helsingfors, Finland. De är båda utbildade vid Aalto Universitetet i Helsingfors, Finland. En stor del av Isorättyäs arbete kretsar kring kopplingen mellan människa, konst och teknik och sker i dialog, med varandra och den omkringliggande miljön. Genom kinetiska och elektromagnetiska skulpturer, ofta skapade från organiska material eller avfärdade och förlegade föremål inkluderas återkommande kroppsliga referenser som utforskar gränserna för vad det innebär att vara mänsklig, biodynamiskt levande eller icke levande.
Isorättyäs har i urval visats på Museet för nutidskonst Kiasma i Helsingfors, Finland, OPEN ART biennale i Örebro, Sverige och Ierimonti Gallery i New York, USA. Isorättyäs finns bland annat representerade i Kiasma Finlands Nationalgalleri och Jenny och Antti Wihuri stiftelses samlingar i Finland.
I Transitions deltar Isorättyäs med det nyproducerade verket Mechanic Wolf.
Mechanic Wolf, 2018
Mechanic Wolf är en skulptural installation som lyfter frågor om en förskjuten balans mellan natur och människa. Mechanic Wolf blir en symbol för den dubbla natur som människan har till sin omgivning i den andra maskinåldern, där en kontinuerlig uppdatering krävs för att klara av att möta utmaningarna som följer med ny teknologi. Hatad och beundrad har den finska vargen, ett tidigare kraftdjur, inte längre någon plats i det vilda då vargens territorium är utmätt och små populationer långsamt dör till följd av inavel. Genom att studera bakgrund och genuppsättning ges det konserverade och en gång objektifierade djuret sin förlorade familjeidentitet tillbaka och djurets egenvärde bevaras som en del i en databas. För en kort stund görs vargen och frågeställningen om hur länge någon kan behålla sin plats på jorden åter levande.
Material: Uppstoppad varg, tryckluftskompressor, mikroprocessor
Ingeborg Annie Lindahl (NOR)
Ingeborg Annie Lindahl (1981) bor och verkar i Harstad, Norge. Lindahl är utbildad vid Tromsø Academy of Contemporary Art och Bergen National Academy of the Arts i Norge. Utmärkande för Lindahls konstnärskap är att hon arbetar platsspecifikt och ofta i stora format med ett varierat materialval som sker i dialog med arbetets innehåll. Hennes arbete är en form av konstnärlig undersökning som belägger och manifesterar förändring, både i hur kunskap skapas och naturens konstanta tillstånd av omvandling.
Lindahl har i urval visats på Anchorage Museum i Alaska, USA, The 2nd SEA Triennale vid the National Gallery of Indonesia, Jakarta och Trafo kunsthall i Asker, Norge. Lindahl har initierat projektet Ut i min hage i Harstad, Norge och verkar som curator och konsult för KORO, Kunst i offentlige rom.
I Transitions deltar Lindahl med det nyproducerade verket Iron Ore Line.
Iron Ore Line, 2018
Iron Ore Line är en platsspecifik teckning i storformat som ingår i serien Drawn from Nature, en pågående konstnärlig forskning kring det mänskliga behovet att kartlägga världen och verkligheten som vi känner den. Projektet är en fördjupning i hur människor värdesätter varaktigheter. Iron Ore Line tar sin utgångspunkt i efterforskningar kring Kirunas lokala historia och den personliga upplevelsen av platsens utveckling. Teckningen gjord i kalk är fysiska rester av landskap och blir i konstnärens händer en lek med människans uppfattning av tid och den fysiska existensen som ett tidigt stadie till att bli mineral, ett lager kalk i jordskorpan.
Material: Krita
Bolatta Silis-Høegh (GRL/LAT/DNK)
Bolatta Silis-Høegh (1981) bor i Köpenhamn och verkar från Danmark, Grönland och Sverige. Silis-Høegh är utbildad vid Århus Kunstakademi, Danmark. Återkommande frågeställningar kring vad som definierar kultur, historia och utveckling har ofta undersökts och skildrats i Silis-Høeghs verk genom naturen och hennes hemland Grönlands identitet i relation till omvärlden och den egna historieskrivningen. Genom en mängd olika medier och uttryck står processen ofta i fokus i Silis-Høeghs arbete.
Silis-Høegh har i urval visats på Nordatlantens Brygge i Köpenhamn, Danmark, Nuuk Kunstmuseum på Grönland och i den danska paviljongen vid Venedigbiennalen, Italien. Hennes barnbok Aima Shuhs! nominerades till Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2016 och hon finns representerad med verk i Grönlands Nationalmuseums samling.
I Transitions deltar Silis-Høegh med det nyproducerade arbetet Dance och målningar från olika perioder av hennes konstnärskap.
Dance, 2018
Dance är ett tredelat storskaligt textilt verk som på ett visuellt stillsamt sätt kommenterar en obarmhärtig och pågående mänsklig åverkan på naturen. Verken återger landskap som skapade i plast blir reflektioner kring förorening, klimatförändringar, girighet, konsumtion och människans succesiva nednötning av naturen. Verken som tillsynes hänger fridfullt böljande faller för varje gång de passeras långsamt sönder. Dance är verk som bjuder in betraktaren i landskapens flyktigt förgängliga rörelser.
Material: Polyestertyg
Winter Storm, 2015
Winter Storm är ett verk ur serien S T O R M som skildrar inre landskap som rör sig mellan dimmiga stillsamma vyer, nakna porträtt och vinterstormar. I serien utforskas gränsdragningar mellan det mänskliga och det naturliga och betraktaren konfronteras med personliga råmaterial från egna mentala landskap.
Material: Akryl på canvas
Capturing my Storm, 2017
Capturing my Storm är ett verk som fångar Silis-Høeghs fysiska arbetsprocess i vilken hon genom ett kroppsligt angreppssätt närmar sig duken och de tredimensionella bilder som tar form under hennes penseldrag. Verket skildrar omsorgsfullt hennes blick för naturens utsatthet och tillika omfångsrika styrka.
Material: Olja på canvas
Summer night, 2017
I Summer night skildrar konstnären det lugnande mörkret i ett fridfullt landskap genom den dynamiska kontrasten skapad av skenet från månen. I verket skildras Silis-Høeghs reaktiva arbete och återger molande dova färgskalor som under åren blivit allt mer synliga i hennes arbete.
Material: Olja på canvas
Erna Elínbjörg Skúladóttir (ISL)
Erna Elínbjörg Skúladóttir (1983) bor och verkar på Reykjavik, Island. Skúladóttir är utbildad vid Bergen Academy of Art and Design i Norge. Genom observationer följt av manipulationer av landskap, arkitektur och naturliga material undersöker Skúladóttir relationen mellan den äkta och konstruerade naturen. Hennes arbete sker utifrån medvetna nedslag i ett materials olika faser och skiftningar. Spänningen som uppstår mellan olika förhållningssätt och tempon hos naturliga rörelser är en återkommande inspirationskälla i Skúladóttirs arbete.
Skúladóttir har i urval visats på Uppsala Konstmuseum i Sverige, Céramique Carougeois International Biennial i Geneve, Schweiz och Bergen Kunsthall, Norge.
I Transitions deltar Skúladóttir med det nyproducerade och platsspecifika verket Illusion of stability.
Illusion of stability, 2018
Illusion of stability är en platsspecifik skulptural installation med ursprung i mellanrummen som lämnats i marken och ytskikten i Kirunas centrala delar. Sprickbildningarna som följer den pågående gruvbrytningen i staden har i Illusion of stability åter getts materialitet genom omsorgsfulla avgjutningar. I inverterad form sträcker sig stadens dokumenterade sprickor längs det nyöppnade museets väggar likt miniatyrer av vidsträckta fjällmassiv eller som en fortsättning av de artificiella bergslandskap som skapats omkring gruvan. Sprickorna skildrar det som pågår just nu samtidigt som de förmedlar både historia och framtid. Berggrundens skenbart solida stabilitet återges genom en taktil installation som exponerar skörhet och väcker frågor om det icke materiellas bärighet.
Material: Latexskulptur, mineralrester, oljefärg