Staffan Westerberg och den otyglade fantasin

I utställningen Staffan Westerberg och den otyglade fantasin visas några legendariska tevepersonligheter från dockmakarens verkstad: Vilja och Vilse, Storpotäten, Lillstrumpa, Syster Yster och många andra. Hos Westerberg är det vardagstingen som förvandlas till berättelser och dramatik, ett paraply eller en strumpa, en träbit som har spolats upp på stranden. Så vävs en mångfasetterad värld samman av husgeråd och minnen, livsöden och drömmar som har gestaltats på scen och i teve från 1950-talet till idag. En värld som varken skyr det skrämmande eller det fantastiska. 

Staffan Westerberg föddes 1934 och växte upp i Luleå där han redan tidigt intresserade sig för teater och skådespeleri. Med hjälp av enkla material satte han upp pjäser och operetter. Småningom flyttade han till Stockholm där han etablerade sig inom teatern och under 1960-talet blev han en återkommande gestalt i teve. Norrbotten intar dock en särskild position i hans konstnärskap – en klangbotten som aldrig försvunnit. Som skådespelare, regissör, manus- och bokförfattare samt bildkonstnär har han gjort ett tydligt avtryck i hela Sveriges kulturliv. Sommaren 2023 stod han till exempel för ett hyllat Sommarpratar-program i Sveriges radios P1, inspelat i det gröna huset utanför Uppsala där han numer bor. 

Utställningen är ett tillägg till Tevetrampolinen: Från barnteve till samtida konst och litteratur och fokuserar på Westerbergs barnteveproduktioner. Under 1970- och 80-talen gjorde han en rad populära barnprogram med sig själv som dockspelare. Han har framför allt blivit omtalad för det surrealistiska teveprogrammet Vilse i pannkakan som hade premiär 1975 och fortfarande kan ses på Sveriges Televisions Öppet arkiv: En pojke vill inte äta sin pannkaka. Ur en lucka i pannkakan dyker Vilse upp och snart förvandlas pannkakan till en hel värld som bebos av Vilja, Storpotäten, Trashanken, Gammelkajsa, Brandkapten Holm, Älgen Laban, dagisfröken Galileo Galilei som tar hand om råttbarnen. 

Det finns emellertid många andra program som har varit lika säregna, som dem om Lillstrumpa och Syster Yster som första gången dök upp i julkalendern 1983, Lille Luj och Änglaljus i strumpornas hus. Eller Herr Ingentings funderingar från 1974. Westerberg är synonym med en tid då televisionen, och särskilt barntelevisionen, hade stort utrymme för oprövade uttryck. Hans nyskapande, vildvuxna och intima gestaltningar blev en oskiljaktig del av det nya mediet. 

Westerberg har själv skrivit texterna på verksetiketterna. Videon i utställningen är gjord 2019 av Pontus Lindvall och Karin Drake, medverkande är Staffan Westerberg och Lars Ring. 

Curatorer: Andjeas Ejiksson och Maria Lind