Tunn ozon
JUTAI TOONOO (F. 1959)
Kinngait, Nunavut, Kanada
Titel: Tunn ozon
Datering: 2011
Beskrivning:
Konstnären höjer medvetenheten om utarmningen av ozonskiktet, skölden som skyddar jorden från skadliga nivåer av ultraviolett strålning, som nådde en aldrig tidigare skådad nivå över stora delar av Arktis våren 2011. Även om ozonhålet stängdes, så återkom det i ännu större storlek 2020. Den arktiska stratosfären fortsätter att vara känslig för ozonnedbrytande ämnen kopplade till mänskliga aktiviteter.
The artist raises awareness of the depletion of the ozone layer, the shield that protects the earth from harmful levels of ultraviolet radiation, which reached an unprecedented level over large parts of the Arctic in the spring of 2011. Although the ozone hole closed, it re-occurred even larger in 2020. The Arctic stratosphere continues to be vulnerable to ozone-depleting substances linked to human activities.
Dáiddár lokte diđolašvuođa ozonagearddi asehuhttimis, geardi mii suddje máilmmi vahágahtti ultravioleahtta suonjardásiin, mat jagi 2011 giđa stuora osiin Árktisis jokse dási mii ii goassege ovdal leat leamaš. Vaikko vel ozonageardi gokčui, de ilmmai vel stuoribun jagis 2020. Árktalaš stratosfeara joatká álkit váikkuhuvvot ozonaasehuhtti ávdnasiin mat bohtet olmmošlaš doaimmain.
Der Künstler macht auf den Abbau der Ozonschicht, das Schild, das die Erde vor schädlicher ultravioletter Strahlung schützt, aufmerksam. Diese Schicht erreichte im Frühjahr 2011 über weiten Teilen der Arktis ein noch nie dagewesenes tiefes Ausmass. Dieses Loch in der Ozonschicht trat 2020 wieder, noch stärker auf. Die arktische Stratosphäre ist weiterhin anfällig für ozonabbauende Substanzen im Zusammenhang mit menschlichen Aktivitäten.
L'artiste sensibilise à l'appauvrissement de la couche d'ozone, ce bouclier qui protège la vie sur Terre contre les niveaux nocifs de rayonnement ultraviolet, s’est dégradée dans l’Arctique qui a atteint un niveau sans précédent sur une grande partie de l'Arctique au printemps 2011. Bien que le trou d'ozone se soit fermé, il s'est reproduit encore plus fort en 2020. Audessus de l’Arctique, la stratosphère reste vulnérable aux substances réduisant la teneur en ozone émises par des activités humaines.